Tändhatten
Inom kursen "Organisation och ledarskap", 5p, 1994 på Högskolan Trollhättan Uddevalla
fick vi i uppdrag att skriva om ledarskapsstilar utifrån boken "Ledarskapets fallgropar"
av professor Ichak Adizes, UCLA. Adizes fyra ledarstilar: Producenten/Den ensamme vargen,
Administratören/Byråkraten, Entrepenören/Tändhatten, Integreraren/Den överanpassade
(utöver dessa "Liket i lasten") är en av många uppdelningar av ledarstilar som varit på modet.
Jag skrattade igenkännande, när jag läste om "tändhatten", 100% Arto. Rapporten jag skrev
innehåller typiska Arto-anekdoter, onyanserat draget till sin spets för att passa med
"tändhatten" förstås. För att det inte framstod som en helt positiv personlighetsbeskrivning, berättade
jag aldrig för Arto att jag skrev detta. Inte ville jag göra honom ledsen. (Rapporten blev "G",
men kanske ska tillägga att jag inte gjorde klart kursen då och fick några högskolepoäng på att exploatera
min bror, nästa gång jag gav mig på kursen och fullföljde ingick inte Adizes)
För att tillföra en nyansering till rapporten, får man komma ihåg att han gjorde så mycket av ren välvilja,
som att låna ut bil till två samtidigt, efteråt har jag också förstått att "tyckte ni skulle kämpa lite
för att få tag på bilen", var en efterhandskonstruktion, han måste ju bara ha glömt, och tog tillfället i
akt att fälla en irriterande kommentar till syrran.
(den som kallas Hasse i rapporten är Classe Gustafsson)
Sen får man inte glömma att även han fick ordning i kaos med tiden, tacklade uppgifter med imponerande stor
rutin och säkerhet på senare tid.
"Min bror tändhatten" i sin helhet >>