Dikt

Min bror drömmaren
I min bror drömmarens värld
var livet ganska behagligt,
i alla fall för oss barn.

Det fanns ett berg
med en låst stuga på.
Dit gick min bror och jag,
till min bror drömmarens berg
där varje tanke var unik
och varje fundering,
även den mest naiva,
fick plats.

Min bror drömmarens sorg,
den ofattbart väldiga,
och alla tysta skrik
som trasade sönder honom.
Allt detta dolde
min bror drömmaren.

För i hans värld
var barnen barn,
och varje tanke
var unik.

-Daniel Wredenberg

Något med denna dikt får mig att tänka på Arto. Författaren som jag hade förmånen att känna, blev utvald till Bohussalongen med en "ståltrådsman" i naturlig storlek med denna dikt skriven på sockeln, ett år i början av 90-talet.