Det goda hjärtat

Så här skrev jag på min gamla hemsida under "Sponsorer":
(övriga var t ex pappa)
"Lillebror, som höll mig med bil då han har tjänstebil och inte behövde den andra, tyvärr fick jag ju sälja den då det inte fanns resurser att reparera allt, (t ex stöldskadorna på rattlås mm från förra sommaren) Hoppas jag kan ersätta dej efter hand med retroaktiv hyra...Och det senaste har denne fine man betalt en porslinskrona för 5200 kr som julklapp OCH försett mej med extraknäck...Du är bäst! " (2001)

Han lyfte mej till en högre nivå från att känna mej som en patetisk medellös arbetslös ensamstående tvåbarnsmamma som inte hade råd med NÅT, porslinskronan till kindtanden hade jag skjutit upp ett par gånger, hade tagit kandidatexamen i systemvetenskap, inte fått mer än kortare jobb (t ex programtestare och skribent av systembeskrivning) på många många ansökningar. "Extraknäcket" var som kartritarchaufför -och kartritare.

Bilnycklar i handen helt plötsligt var en vanlig företeelse med Arto, hur skruttig bilen än var, var det bättre än ingenting. En tidigare bil delade vi officiellt, och jag fick allt bytt avgassystem mm åt oss (medmera = t ex: lyckades faktiskt med något så oförväntat som att laga förgasaren, då jag såg att en skruv hade ramlat ur och en konsoll glidit åt sidan). Drar mig också till minnes att jag hade vissa svårigheter att parera uppförsbackarna till torpet där jag bodde då, då min älskade broder överlämnade en bil med tre vinterdäck och ett blankslitet reservhjul :-) (Har annars ägt ett par bilar helt själv eller med partner däremellan)

Artos mentalitet "allt mitt är ditt" var ömsesidigt, och så har vi varit mot våra vänner, vilket ett antal polare till Arto kan intyga är jag säker (mamma var vansinnig för att jag lånade ut den lilla svartvita TV jag fick till en kompis :-). Allt jag kommit på att jag inte behövt har skickats vidare, min gamla "bergsprängare" som han hade med sig i Åmål är ett tidigt exempel. Jag tror inte du frågade om lov att ha min ramryggsäck, mina gamla blandband eller min planch på Picassos Äventyr, för att ta några simpla exempel -då, men sedan då jag gick med denna stora känsla av kärleksfull tacksamhet var det tyvärr osagt att ser du något i mitt hem jag har som du vill ha, är det ditt, jag frågade om du ville ha tillbaka kistan som bara kan vara prydnad då den luktar skunk invändig :-) men att det gällde annat var som sagt osagt.

Annars var det kanske mer så att man gjorde ALLT han bad om oavsett om han bad om skjuts en kvart innan tåget gick när man var 30 kilometer från stationen, lunch just den helgen kören hade två gigs när sju helger innan var tomma på aktiviteter :-) , eller tårta den helgen jag jobbade med filmfestivalen, fixade biljetterna till Terminator förra sommaren då de som var med på kursen i Ljungskile skulle överraskas med en hemlig aktivitet. Typ sånt.