Arto och maten
Samtliga burgare i bild är till Arto, en mcFish i förgrunden, mcGarden och en liten burgare plus strips och dricka. Jag förevigar detta just pga mängden, och Arto ser ut som: skulle detta vara något konstigt?
På alternativet.nu finns vittnesmål på Artos märkliga recept, och den stora mängden han åt. Man kan konstatera att han hade en egen tolkning av "tallriksmodellen"
(den som innebär att man delar in tallriken i tårtbitar med lite kött e dyl, potatis eller pasta och rejält med grönsaker).
Arto byggde sin tallriksmodell på höjden som en tredimensionell, riktig matpyramid (två modeller i en smäll :-), en heltäckande bas av pasta eller ris i ett tjockt lager, på det "tillbehören".
När jag var ung och fattig gymnasiestudent, en sådan som oftast tankade i skolbespisningen och åt gröt eller makaroner på kvällen, minns jag alltför väl hur det drabbade min matplanering, då lillebror kom på besök och gjorde mackor på större delen av limpan som skulle
räcka hela veckan för mig...Men man kan sannerligen inte bekylla honom för att vålla sig ohälsa pga matvanorna, för det han åt var rent bränsle för löpning och ytterst fettsnålt, välbalanserat och medvetet. Ibland var det dock tillåtet
att skyffla över en tredjedels tårta (på tal om tallriksmodeller och tårtbitar) som syrran bakat på sin egen assiett. Han blev mycket pikad för detta så tårtbitarna blev mindre med åren.
Tårtorna är en röd tråd genom vårt umgänge, från tidig tonår, han bad att få tårtor till sitt 20årskalas på Ostkupan (studentbostäder) Göteborg, jajamen, syrran bakade hemma i Trollhättan och körde ner.
Han bodde i studentkorridor i Stockholm när han fyllde 25, då bakade jag tårtbottnarna hemma och flög med dem till Stockholm (kalaset står det om här). 98 gör han mitt livs första födelsedagtårta
som jag inte bakat själv, räknar jag ut (Finland, fyller dan före julafton, en till i Finland gör han 01). Dessa år kommer jag inte ihåg när det tajmat annars, så vi ätit tårta ihop, då han t ex tillbringat just jular (då tårta funnits) i Kenya, Tasmanien,
Spanien eller Brasilien (typ 88 och 94 är han hemma över jul minns jag, och det är si och så med årets andra födelsedagar pga resor och annat).
Mat överhuvudtaget var en röd tråd, som jag nämnt brukade han be om ett mål mat efter
träning eller tävling, vi kunde laga mat ihop (det gjorde vi förresten i yngre tonåren också), han gjorde lunch när jag var på föreläsningar
i Göteborg. De skrämmande recepten "två äckliga ingredienser gör en bra"
(minus och minus blir plus), kruskakli i köttfärssåsen och jordnötssmör på spagetti har jag sluppit. Vi diskuterade ofta om vad som var nyttigt, jag sa inte emot, uppskattar mycket grönsaksbaserad mat (gick även ensam och åt på Solrosen när han inte hann), vi argumenterade tvärtom
vad man kan tro om hur lite fett man kan äta per dag, jag som är angelägen om att minska i vikt då och då, höll på två matskedar om dagen (inte till sönerna dock, de ska självfallet ha mer), för att få tillgodogjort sig fettlösliga vitaminer, han hävdade att man behövde 100 g (eller 1 dl), men det är nog skillnaden mellan idrottare och lågenergiförbrukare
det var tal om...
Många goda recept han haft i huvudet lär ha gått förlorade, måtte alla som upplevt dem haft koll på vad han rört ihop så det lever vidare. Jag och den son som accepterar svamp som föda, gjorde "Artos renskavsgryta", den vi hittade på tillsammans, och jag får väl försöka experimentera fram en nässelsås som motsvarar hans (broccoli och ädelost i) det är det jag för egen del främst tänker på.
Jag fick aldrig bjuda på ljummen kikärtsallad. Kikärtor, en fantastisk proteinkälla, som du lärde mig äta i vinter, som jag blötlagde och kokade själv. Nykokta kan man helt enkelt blanda ner en blandning av 1 del olja, 1 del vinäger, 2 delar vatten (just det jag gillar inte fett, brukar vara 3 delar olja :-), salt, peppar och pressad vitlöksklyfta. (större delen av kikärtorna fryser man kokta och slänger i soppa eller annan mat vid behov)
