På näthinnan
21/6: Har så många bilder inom mig alltifrån:
den lille lintotten som luras av byns taxichaufför (god vän med släkten)
att springa ut över ängen med en tom säck, för att fånga in farmors förrymda höns därborta vid strandkanten -det var måsar :-)
Pojken som är fascinerad av farbrors traktorssysslor, åker med överallt, och stolt talar om att han blivit "laktol-släpvagns-medhjälpale (finska: "laktolin peläkällyn apumies")
Den lite äldre lintotten som blir klippt av pappa och drar en keps över huvudet och håller sig undan i ett par dar...
En ljudbild från tonåren, när Arto ylar till Depeche Mode bakom sin stängda dörr.
Julen vi har det vanliga uppdraget att klä
granen, vilket sker med stor kreativitet då vi rotat fram även styvfars gamla dekorationer, vilket slutar med att mamma tar lådorna ifrån oss...
-granen blev "fin" :-)
Mannen vi möter på vägen iklädd kängor, finbyxor, mönstrad skjorta, brokig fleecejacka, ytterligare jacka i avvikande färg,
en mönstrad fleecemössa med öronlappar som står rätt ut...
Vi har stämt träff för att köra honom till järnvägsstationen, och han har hunnit gå en bit.
Lägger till i en viss gästhamn, kommer på att Arto kan vara i närheten, och mycket riktigt,
stämmer träff för en liten promenad, förbannar (kärleksfullt) att det med hans mått mätt
blir typ 8 km...:-) Nästa morgon hörs plaskande intill båten: Arto sitter i en liten roddbåt,
lika lång som hans ben (vilken syn!), har tagit en liten morgontur, fyra kilometer i kajak kan man förstå, men en liten plasteka...
Arto som frackklädd konferencier och med "Jhonny springer bort sig" på scen, på video (sedd 8/6) från rockgala på femdagars i Göteborg -90, bevingade ord: "det är fusk att repa", en musikgrupp (orienterare från konkurrerande klubb?)
blir utbuade: "Nu ska vi inte hata, vi ska älska varann allihopa i stället".
Samma fantastiska scenutstrålning som på nyårsrevyn "Hur man angör en kaffebryggare" han medverkade i 98-99, på Angeredsteatern,
dit jag och sönerna kört i tät dimma. Arto medverkar i sketcher och äntrar scenen och fullkomligt äger den i pannlampa och Jhonny..s "En keps".
Arto utstrålande stor frid och lugn vid matbordet, i egenskap av hemmapappa, en torsdag jag kommer förbi för lunch, jag noterar att varje muskel i ansiktet är avspänd, inte den vanliga anspänningen som ser ut som man just sprungit 12 km eller något (som han ju alltid hade fast han inte sprungit), intrycket är så
kraftfullt att jag också säger det till honom att jag tycker han ser otroligt harmonisk ut.
En sista bild från 18/4: Medans kycklingfiléerna fräser, går Arto med arbetshandskar och tom glassbytta över gatan, till grannen, på sitt vanliga självklara vis, återkommer med byttan full med nässlor, mixar ihop en fantastisk
sås som förutom nässlor enligt utsago innehåller bla broccoli och ädelost, undrar om den såsen går att upprepa?
(sista kontakten totalt är mailkonversation 10-12 maj)