Plågoriset

Arto var som barn, ett plågoris som så många andra lillebröder, jag och min bästis Keijo fick skaka av oss honom ibland så han inte skulle hitta våra hemliga kojor i skogen, för det har jag också hävdat ibland att det var så han blev en framgångsrik orienterare :-)

Jag var plugghästen och han var alltid överlägsen i alla sporter. Endast en gång klådde jag honom i pingis. Det visade sig att han som var vänsterhänt hade spelat hela matchen med höger hand, och jag blev oerhört irriterad och förnärmad :-)

En gång var jag tvungen att sätta mej i skogen av akut magbesvär, brorsan var med. Kommer hem lite före honom, hör att vi har främmat, går raka vägen in på toa, tvättar underbyxorna. Gömmer dem under kläderna, hälsar artigt när jag passerar gästerna på väg till mitt rum, har undvikit avslöjande. Hänger upp beviset på elementet bakom skrivbordshurtsen, då hör jag lillebror komma in och säga: "Syrran bajsade på sej" :-)

I vuxen ålder blev det mest kärleksfulla pikar. På baksidan av ett kort på orienteringslandslaget, stod exakt: "Det är dags för de slanka och vältränade, rökfria idrottsmännen att ge sig iväg till USA". Jag myntade uttrycket: "Du är störst, bäst, men jag är vackrast". Mailade en gång 99: "Var är du och vad gör du?", jag syftade på om han fick jobbet och hade flyttat och han svarar "Sitter här och svarar på mail" :-)